Mörkerkörning — ljus, avbländning och sikt

I mörker ser du mindre och syns sämre. Här går vi igenom när du ska använda halvljus och helljus, när du måste blända av och varför farten måste följa ljuskäglan.

Senast granskad: 16 oktober 2026Lagrum: Trafikförordningen (1998:1276) 3 kap. 14, 15, 67–71 och 74 §§Så granskar vi innehållet

Varför spelar det någon roll?

I mörker upptäcker du hinder, gående och djur senare, och de upptäcker dig senare. Ljuset är det som ger dig tid att reagera, och avbländningen är det som ger andra samma chans. Reglerna om ljus och hastighet hör ihop: bra ljus hjälper inte om farten är för hög.

Grunderna: halvljus är normalläget

Vid färd på väg med motordrivna fordon ska halvljus användas, om inte lagen säger annat (Trafikförordningen 3 kap. 69 §). De lyktor och strålkastare som är föreskrivna för fordonet ska vara tända vid färd (68 §). Varselljus får användas i dagsljus i stället för halvljus, men inte i mörker, gryning eller skymning, eller när vädret eller andra omständigheter kräver halvljus (71 §).

Detaljerna: helljus, avbländning och dimljus

Helljus ska användas när ditt synfält annars inte räcker för att föra fordonet säkert, till exempel på en obelyst landsväg (3 kap. 70 §). Men helljus får inte användas:

• på en sträcka där vägen är tillräckligt väl belyst,
• så nära ett mötande fordon att föraren kan bländas,
• vid möte med spårbundna trafikmedel eller fartyg på vägen, om bländning kan uppstå, eller
• på kort avstånd bakom ett annat fordon.

Den allmänna regeln i 67 § är att lyktor och strålkastare inte får användas så att andra förare kan bländas. Det betyder att du bländer av i tid, innan mötande fordon hunnit komma nära, och att du bländer av även mot bilen framför.

Dimljus får användas i dimma och vid kraftig nederbörd i stället för halvljus, men dimljus och halvljus får inte vara på samtidigt (71 §). Ett stannat eller parkerat fordon på väg ska ha parkerings- och baklyktor tända under mörker, och även i skymning och gryning eller när väder och omständigheter kräver det, om inte vägen är så väl belyst att fordonet syns tydligt (74–75 §§).

Synbarhet: reflexer gör skillnad

Trafikverket anger att en gående med reflex syns på ungefär 125 meters håll i mörker om du möter en bil med påslaget halvljus. Har den gående mörka kläder och inga reflexer ser föraren personen först när bilen är 20–30 meter bort, och med ljus klädsel ungefär 60 meter. Reflexer syns bäst när de sitter lågt och är i rörelse, till exempel långt ner på ben och armar. Som förare betyder det att du i mörker måste räkna med gående du inte ser, särskilt på vägar utan gångbana.

Exempel

Du kör en obelyst landsväg med helljus på. Långt fram syns två strålkastare. Du bländer av direkt, innan föraren hunnit komma nära, och minskar farten så att du kan stanna inom det som din halvljuskägla lyser upp. När bilen passerat slår du på helljuset igen, men bara så länge ingen bil kör framför dig på kort avstånd.

Minnesregel

Se, synas, stanna: ljuset ska ge dig sikt, avbländningen ska skydda andra, och farten ska låta dig stanna inom det du ser.

Sammanfattning

• Halvljus är normalläget på väg med motordrivet fordon.
• Helljus ska användas när synfältet inte räcker, men aldrig på väl belysta vägar.
• Blända av mot mötande och bakom andra fordon, i tid.
• Stanna alltid inom det du kan överblicka: kör inom ljuskäglan.
• Dimljus ersätter halvljus bara i dimma och kraftig nederbörd.
• Gående med reflexer syns mycket tidigare än gående utan.

Vanliga frågor